Överraskade farfar

Hej och hallå denna onsdag i Oktober.
Hoppas ni haft en bra dag och får en fortsatt bra kväll, jag har på min lediga onsdag tillbringat den mesta tiden i bilden, men det är inte något som stört mig. Jag gillar att åka bil, eller framförallt att köra bil. Men idag styrde jag bilen med min syster och våra hundar till Enköping, eller rättare sagt Grillby där våran farfar bor. Och farfar är han egentligen inte heller, min farmor var gift med honom och har varit sedan min pappa var liten, min farmor och farfar skillde sig för många, många år sedan och då träffade min farmor Nalle som vi kallar honom, han heter Björn och han har varit som våran farfar ända sedan jag och min syster kunde gå. Och min riktigt farfar, alltså min pappas far gick bort tidigt och ingen som jag tyvärr kände jätte bra. Men hos farmor och Nalle var vi en hel del när vi var små, både med och utan mamma och pappa. 
 
Farmor var en riktigt pysseltant och fotograferade massor, sydde kläder till både oss och våra barbiedockor som vi lekte med då, badade i pool och lekte runt på tomten. Det är tackvare farmor som jag fick mitt intresse för att fotografera, jag beundrar min farmor och hennes bilder som hon tagit i alla år och hon hade alltid, alltid med sig kameran, vare sig hon skulle till affären eller någon annstans, den var alltid med! Rätt ögonblick fånga hon, perfekta bilder med ljus, skärpa och motiv. Dessutom använde hon en äldre Nikon och även en Canon, äldre model som det är filmrulle i, tror hon kunde ta ca 25 bilder på en rulle och där snackar vi att bara ha ett försöka på sig att få en bra bild, annars har det gått åt en film/bild av 25 och bilden blev inte bra. Men bilderna blev oftast bra och farmfor satte ihop många, många fotoalbum till oss som vi har kvar än idag och många fler bilder finns det, flera kartonger och då snackar vi verkligen FLERA kartonger, hon brann verkligen för att fotografera och har gjort sedan hon var liten. När man åkte till farmor fick man alltid räkna med att vara med på ett par bilder eller två, varje gång. Hon föreviga minnen och jag förstår henne, att hon gjorde detta.
 
Farmor tog bilder på allt som jag nämde tidigare, hade med sig kameran överallt även som 20åring, alltid var den med. För att föreviga minnen och för att hon själv skulle kunna minnas tillbaka genom att kolla på korten. Farmor drabbades av alzheimers precis som hennes egna mor, så farmor visste att en dag kommer hon inte minnas och då vill hon ha alla dessa bilder och fotoalbum för att kunna kolla tillbaka och minnas, under tiden hon var sjuk tog hon gärna fram fotoalbum och berättade, berättade om saker som hände för 30 år sedan, och hon kom ihåg det som om det våre igår, hon mindes allt tackvare bilderna. Men sjukdomen tog henne, och den tog henne snabbt, minns att den sista tiden mindes hon knappt vilka vi var, hennes barnbarn och inte ens hennes egna barn, min pappa. Det var tufft inte bara för henne utan för hos runt om kring, hon visste inte riktigt vad som föresgick men det visste vi och snabbt gick det när sjukdomen hade tagit henne, det gick inte många månader innan hon tyvärr somnade in. Jag saknar henne otroligt mycket, går inte en dag utan att jag tänker på henne och hennes tokigheter, gå in i kohagar med massor av kossor, bilturer till stränder, gotlandresor, hennes kamera, hennes mål och drömmar, allt med henne saknar jag och just därför idag åkte vi ner för att hälsa på våran 'farfar', Nalle alltså. Han har nu levt själv sedan farmor dog och det känns tungt att gå in i huset där hon en gång har lagat mat till oss, vissat foton och vi sovit. Det är tungt och jag kan tänka mig att det är otroligt tungt för Nalle också, ena sängen är utan täcke och kudde och den andra är prydligt bäddad och fin. Väggarna pryder bilder på alla barnbarn och barn och även farmor och Nalle själva. 

Nalle blev väldigt glad av att se hos idag, han hade ingen anning om att vi skulle komma. 80 år har han fyllt nu och det märks på honom, han är pigg och glad men har legat inne på sjukhus då och då nu pga sin sjukdom. Så tufft har han det både utan farmor och helt själv. Vi fick ta vara på tiden hemma hos honom idag, pratade om allt mellan himmel och jord, jag hade velat stanna längre men eftersom vi hade en bilresa på 2½ timme så ville vi komma hem i tid med stopp efter vägen. Men jag är glad att vi åkte och han blev överraskad och glad på sin födelsedag, jag bjöd även upp honom hem till oss här framöver så vi får väll se när det kommer ett mail att ahn vill komma och besöka oss. Vi passade även på att besöka våran pappa som vi inte träffat på kanske, hmm jag skojar inte när jag skriver 2-3år? I alla fall jag, var länge sedan jag såg honom så vi åkte dit och sa hej och kollade läget och satte hos sedan i bilden för att åka mot Dalarna igen. 
 
Jag avslutar detta inlägg här, blir för ledsen att skriva mer. Istället avslutar jag inlägget med massor av bilder från olika tillfällen vi besökt farmor och Nalle, när farmor fortfarande levde. Mitt mål är alltid att få lika bra bilder som farmor och dessa bilder är långt ifrån bra och långt ifrån lika bra som farmors, men övning ger färdighet. Alltid, saknad och aldrig glömd.
 
Image and video hosting by TinyPic Image and video hosting by TinyPic Image and video hosting by TinyPic Image and video hosting by TinyPic Image and video hosting by TinyPic Image and video hosting by TinyPic Image and video hosting by TinyPic Image and video hosting by TinyPic Image and video hosting by TinyPic
 
 











Kom ihåg mig?