Vi är hästmänniskan

Läste nyss denna text inne på LyckyRider och måste verkligen dela med mig av den här till er, den är så bra! Stämmer in på oss hästmänniskor från börja till slut, känner igen mig i mycket i texten och håller verkligen med henne. Tjejen som skrivit inlägget heter Rosie Blomquist, hon har även instagram och heter där rosieellinor.

Hej vackra!

Hur ofta möter Ni blickar i affären? När man ska springa in lite snabbt efter en dag i hästens tecken. Sporrarna klirrar över golvet, håret som ska likna en fläta står åt alla håll, skjortan är slarvigt nerstoppad i jeansen och sminket är long gone. Övrigt folk vänder sig om med nyfikna, förskräckta blickar. Man kan till och med ibland höra “mamma, titta en cowboy”. Man fnissar lite för sig själv och tänker girl, cowgirl. Tänk vilken show man kunde bjuda en hel affär på bara för att få köpa en dricka och en påse morötter till sin häst.

Det här är ju vardagen ungefär. Avsmaken man ser i andras ögon när de känner min naturliga parfym av häst. Men vet Ni vad. Det är också mig ni kan möta på en fest i en fräsch blåsa, perfekt målade naglar, höga klackar och sminket som är on top. Det är mig ni grabbar alltid vill möta i armbrytning för att man har tonade armar och anses som träningsfreak. Och det är ju populärt i dagens samhälle. “Hur ofta är du på gymmet?” Man bara hallå; jag är bonnastark. De här musklerna är uppbyggda av att skotta skit och bära hö. Det är inga vikter jag slitit i för att se ut som en “gymbrud”.

Det är oss hästmänniskor som cheferna letar efter. Vi är vana vid att ta stryk och “komma igen”. Vi är inte rädda för lite skit under naglarna eller för lite blanka pannor. Vi står upp och tar ansvar samtidigt som vi lätt kan släppa loss och bjuda på oss själva, för vi har alltid en varm mule på fyra ben som kommer älska oss precis lika mycket dagen efter.

Kommer du hem till oss så kommer vi prata häst. Lite kärlek, många mål i livet, shopping (till hästen) och lite mer häst. Är man riktigt snäll och pålitlig kanske du till och med kan få hälsa på min unicorn. I oss hästmänniskor får du en lojal vän helt enkelt och en del hundhår på köpet.

Om du ringer lite sådär akut och vill ha skjuts kastar jag mig såklart i bilen på en gång. Väl framme kommer vi antagligen slänga bak en hel årsförbrukning av vattenflaskor, hästgodis, några par boots och lite annat så kallat “skräp”. Jag städar inte så ofta i bilen även om jag kallar det för det när jag flyttar “skräpet” till en annan plats. (Vill du se något städat så får du komma in i mitt stall). Eftersom du tar min hunds plats så får du ha honom i knät.

Vi kommer prata om våra hästar som om alla kände dem och som om de vore vilken viktig person som helst. En gång fick jag höra efter typ några månader; “men jag trodde Nellie var en kompis till dig, alltså en människa”.

Vi är de retliga typerna som skrattar åt fotbollskillarnas filmningar. Vi är hårdingarna som borstar gruset av knäna och sätter foten i stigbygeln efter en rejäl avkastning. Vi är tuffingarna du kan kasta hur mycket skit som helst över. Det tar inte på oss. Men säger du något om våra hästar så kommer vi storlipa. Det är across the line.

Att äta på restaurang är ju mysigt men jag kan inte göra det till en vana för lönen börjar tryta vid månadsskiftet. Ungefär då min häst behövde ett nytt set med benskydd, för de var “to die for- snygga”. Jag ser inte ens min lön i pengar utan mer i “en pad, två par benskydd, ett huvudlag, 47 äpplen, osv.”.

På köpet i en hästmänniska kan du få en tjej som inte behöver sminka sig för att ta sig utanför dörren. Jag skäms i alla fall inte, jag menar det är ju så jag ser ut och det är så jag går omkring 90% av tiden. Eller så får du en kille, med ett enormt hjärta. En kille som garanterat blivit skrattad i ansiktet för att han har “ridit häst”. Om ni bara visste hur mycket tjejer som springer efter den här killen.

Vi hästmänniskor är nog en speciell sort. Egentligen är vi nog inte så nördiga som många “utomstående” tror. Vi är ju rätt roliga faktiskt och allt handlar inte om hästar även om det är vår passion. Grejen med ridning är bara det att det krävs ju en häst. En häst sköter inte sig själv, det är inget man kan snöra av sig och ställa i en garderob till nästa gång, utan det är ansvar 24/7. Den grejen är svår att förklara för folk som inte själva upplevt den. Vi har alltid ett halvt öga öppet så att säga men där mellan kan man hitta på väldigt mycket “vanliga” saker också. Eller så gör man det lätt och omger sig med likna galna människor som sig själv.

Vi lever alltid med mottot; först din häst, därefter din polare och sist dig själv.

Det Ni!

Vad säger ni håller ni med Rosie i texten som skrivit! Det gör jag!
En av dom "snyggare" bilderna som togs idag under fotograferingen!

 











Kom ihåg mig?