Ärlighet varar längst

Ärligthet ja, det har jag varit riktigt dålig på. Speciellt att vara ärlig mot mig själv och min kropp. Sedan tvåtusenfemton så har jag lidit av panikångest och ångest och som grädden på moset så har jag en kronosk sjukdom som heter HAE - Hereditärt Angioödem. En svullnadssjukdom som gör att jag kan svälla överallt på hela kroppen. Största orsaken till att jag får attacker är ångest och stress, vilket jag har haft väldigt mycket utan det här året. Jag har tagit medicin en gång i veckan, och vissa veckor oftare en det. Tidigare har jag bara behövd ta medicin en gång varannan månad, om inte mindre en det. Så det har ökat drastiskt och jag borde ha satt stopp för länge sedan. 

Jag har varit på många besök genom åren på VC, pratar med samtalsterapeut fler gånger och har fått hjälp på vägen men nu har jag kommit till den punkten i livet där jag sätter ner foten och kommer sjukskriva mig. Jag orkar inte slås med min ångest och samtidigt försöka fungera som människa, vara sociala, trevlig och kunna ge 100% på alla ställen. Energin har runnit ur mig och jag har bara kört på endå, utan energi. Det har gjort att jag sitter här idag och väntar på telefonsamtal från en läkare som jag ska prata om min eventulla sjukskrivning. Jag har också möten bokade med min läkare för sjukdomen och hoppas att han kan stå på min sida. Så nu är det slut på det här och jag ska börjar processen till ett friskt liv, och jag vet att jag har en lång väg kvar att gå men jag hoppas det ska hjälpa en bit på vägen genom att vara sjukskriven, kunna tänka på mig själv och min kropp, ta vara på min energi och försöka leva. 











Kom ihåg mig?