Clinic för Styrbjörn Persson

Hej på er! Hoppas ni haft en bra helg och är laddade för en ny vecka!
Min helg har varit super rolig då vi på fredagen packade transporten och lastade hästen och tog vårat pick och pack och åkte till Värmland för en helg i hästarnastecken! Det som stod på schemat denna helg var kosse clinic för Styrbjörn Persson, mycket lärorik och rolig helg med massa häst, skratt, kossor och trevliga värmlänningar, precis som det ska vara! Har inte så mycket att säga om allting egentligen, jag var bara med öfr jag var nyviken och ville s lite mer hur en träning på kossor går till och lära mig lite från marken och lyssna på Styrbjörn och vad han hade att säga och dela med sig av. Och det var som med allt annat i livet, vissa saker håller man med om och andra inte, mycket höll jag med om och lärde mig utav, det andra struntade jag i då jag inte kände att det var något jag ville lyssna till.

Som sagt lärorikt och trevligt var det, kanon bra anläggning för just ko clinicar, ur mysig hus att bo och sova i under helgen, fantastisk mat och trevligt bemötande av alla på Mud River Ranch i Värmland, massor med tummar upp till dom! Så vi är nöjda över helgen och vi är nöjda över hur Bam presterade och gjorde bra ifrån sig, stod bra i transporten på vägen dit och hem. 

Ridpassen bestod av att rida fram hästarna, vissade några stopp och spinns åt båda hållen så Styrbjörn fick se och fick se lite mer vad han hade att arbeta med under passet. Efter framridning och när alla var varma i kroppen togs det ut kossor i paddocken, en kossa åt gången då självklart. Dom fick rida på långsidorna och skärmaav kossan så den höll sig på långsidan, snabba vändningar, kvicka hästar och busiga kossor, vissa hästar var också busiga. Tyckte alla skötte sig bra och alla såg ut att ha roligt, vissa hästar och ryttare hade gått på kossor förut, andra hade gått på kossor innan men på andra hästar, och vissa hade aldrig gått på kossor innan, så det var ett blandat gäng och det var super roligt att se på och lyssna på.
 
Här kommer några blandade bilder från helgen: 
 

Livet fortsätter

Tänk vad livet kan ändras över en natt, igår var jag arbetslös, vilket jag fortfarande är. Men igår kväll skickade jag också in en ansökan på ett jobb och idag fick jag svar att dom bokat in mig för intervju redan imorgon klockan kvart över nio på morgonen. Kan ni förstå ångesten och stressen som släppte då? Bara att få komma in på en intervju gjorde så min ångest och stress släppte, det är fortfarande extremt tråkigt att jag blev av med jobbet men jag känner en lättnad över att bara få komma in på intervju, det betyder bara att företaget är mer intresserad av mig och ev vill anställa mig, vilket hade varit helt fantastiskt!

Denna intervju är imorgon och idag ska vi fortsätta att renovera och fixa i sadelkammaren i stallet, stora framsteg och vi blir väldigt nöjda. Idag står det på schemat att fica upp alla tränshängare och sortera bland täcken och fixa det, sen ska vi ta en kortridtur på hästarna då ena hästen blev behandlad av kiropraktorn igår och den andra hästen ska skos idag innan helgens äventyr när vi drar ner till Sunne för lite Ko-Clinic! Det ska bli super roligt och jag har längtat så! Längtar dock mer och ser mer framemot att åka ner till Sunne i Oktober igen för då är det clinic dags för mig och Bubblan för Peter Ljungberg, landslagsryttare i Reining.

Så planen idag, sadelkammare, rida, skohäst och äta middag med sambon. Samt förbereda mig för intervju imorgon och hålla alla tummar och tår! VI hörs av senare!

När livet rasar

För att ni ska förstå allting som nu har hänt så kommer jag få gå tillbaka lite i tiden, för att ni ska förstå på ett korrekt och ärligt sätt. Jag måste gå tillbaka ända till två tusen fjorton när jag tog studenten, jag tog studenten i Juni två tusen fjorton och var då arbetslös efter studenten, jag var en osäker tjej som nyss kommit ut i arbetslivet. Jag hade mina få timmar på en Travskola som jag jobbade som gav mig en lön på max fyratusen kronor, det räckte till att betala hyran på lägenheten och inget mer, typ. Jag behövde ett jobb och det var snabbt, Arbetsförmedlmingen hjälpte inte för fem öre och sommaren två tusen femton fick jag ett jobb på en städfirma här i Falun. Perfekt! Jag hade nyss tagit körkort, som tog längre tid en planerat och körkort krävs för att få ett jobb. Det är oftast körkort och tillgång till egenbil som spelar roll, sedan kollar dom på betyg, utbildning och allt där till. Men jag lyckades få jobb på denna städfirma där jag åkte runt till olika privatpersoner och städade deras hus, oftast en gång i veckan. Mycket bilåkande blev det och lokalsinnet byggdes på och jag kände mig fri, jag fick månadslön och allt bara rullade på. Jag hade till och med råd att skadda häst, vilkt jag gjorde. 

Men efter en tid på denna städfirma där man blev utskälld så fort man var sjuk, man fick bara veta allt dåligt man gjorde, aldrig höra det positiva. Det dåliga fick man höra och det var de, inget mer en så. Men grejen var den att jag tog åt mig, jag tog det så hårt att detta gav mig panikattacker på rullande band. Jag kunde ringa till min sambo i ren panik när jag fick min panikattack och jag minst en speciellt där jag hade så svårt att andas och samtidigt pratade med min chef som skällde på mig att jag inte gjorde ett bra jobb och bara krånglade till det för henne, men det är inte mitt fel som anställd om jag blir sjuk och företaget INTE har någon ersättare den dagen jag är sjuk, för sjuk blir man det vet vem som helst, blir du sjuk så blir du sjuk. Jag ville inte dirket skrubba kunders toaletter med magsjuka eller feber, det kändes inte bra, men det förstod inte detta företag eller chef. Jag gick i alla fall in i en bubblan och mådde piss, jag fick göra mig av med hästen då allt på jobbet krånglade och jag mådde verkligen som en överkörd katt, varje dag. Jag hade ont överallt, det värkte i hela kroppen, dag ut som dag in. Det var skäll hela tiden, jag kunde få panikattacker på vägen in till jobbet på morgonen i bilen så jag fick stanna på en bussficka och försöka komma ner på jorden igen, tillslut orkade inte kroppen mer och jag samlade kraft och mod att gå till vårdecentralen där jag blev sjukskriven ögonaböj! Samband med allt detta och sjukskrivning så har jag dessutom en speciell sjukdom som gjorde allting värre, mycket värre. Paniken att ringa till jobbet och säga att jag är sjukskriven var den värsta känslan jag haft, ångesten bara välde över mig och där och då försökte jobbet få mig att säga upp mig, vilket jag inte gjorde av oliak skäll. Dels för jag ville ha mina uppsägningsmånader och lönen på det. Så jag fajtades in i det sista med facket på min sida och vi vann. Även fast jag vann så var jag inte glad, för allt detta tog sådan energi från mig mitt i allt det här...Jag var sjukskriven ca tre månader som också var min uppsägningstid. Detta jobb bröt ner mig och drog mig ner på botten, jag var skadad och långt ifrån att bli hel. 

Tills den dagen det blev lite ljusare och jag fick ett samtal från det jobbet jag jobbat på nu dom senaste två åren, och dom ville att jag skulle komma in på en arbetsintervju, självklart ville jag det! Detta jobb var att jobba i reception och att städa lokaler på en camping, perfekt tänkte jag! Städa har jag gjort tidigare och receptionistdelen kan jag lära mig, vilket jag gjorde. Jag började sakta men säkert ta mig tillbaka och tyckte det var roligt att åka till jobbet, här fick man höra både det bra och det dåliga som man behövde bättra på, jag lärde mig, växte i mig själv och blev mer stabil och lugn i mig själv. Fast paniken att ringa och sjukanmäla sig var fortfarande uppe på max, det tycker jag fortfarande, det är så jobbigt. Jag är så rädd att få skäll och bli dålig behandlad för att jag är sjuk. Men det gick bra dom gångerna jag fått vara hemma pga feber, magsjuka och allt där till. Jag trivdes på jobbet och fick stanna under sommaren också, även hösten och en till vintersäsong. Jag har nu jobbat på detta jobb i två år, två vintersäsonger och två sommarsäsongen och skulle, trodde jag, hoppa på min tredje vintersäsong. Men så blev det inte, igår den tolfte september blev jag av med mitt jobb.Där och då reagerade jag inte mer en att le och spela glad, för vad skulle jag göra? Fråga ut dom? Dom gav mig svar på allt jag behövde, dom valde bort mig då jag är yngre och inte varit i arbetsvärlden en sådan lång tid, dom valde istället att behålla min kollega då hon har mer arbetslivserfarenhet en vad jag har och är äldre, samt att dom väljer att ta in en helt ny och allt är samma där som med min kollega nu, äldre och mer livserfarenhet en vad jag har, vilket jag förstår till punkt och pricka, men va fan, jag har varit där i två år! TVÅ ÅR! Säger inte de dom något? Dom valde då istället att ta in någon helt ny och lära upp stället för att ta det safe och kanske behålla mig som redan vet rutinerna, kan jobbet och dessutom gör att kanon bra jobb! Jag får, utan att behöva skryta, mycket beröm för allt jag gör, men goda attityd, mitt trevliga bemötande, jag ser varje person som olika personer och behandlar dom ut efter vad dom kräver och vill, jag ser dom och hör dom, jag är lyhörd, vill hjälpa och alltid finnas där, får beröm för hur trevlig jag är, hur glad jag är och att jag alltid står där och tar emot allt, löser problem och gör alla glada, och det är det jag vill! Jag älskar det här jobbet på det visset att jag ALLTID kan och får hjälpa folk, lösa problem, finnas där och vara trevlig och glad. Vara ansiktet utåt och vara lojal till både kunder och arbetskollegor. Jag förstår också företaget att dom väljer att kicka mig, jag är ung jag har många år kvar att ge och bredda mina vingar, vilket jag blev tillsagd att göra.
 
Många tänker nu säkert, men du blev bara av med jobbet. Men för mig är det mycket mer en så. Jag blev inte av med bara mitt jobb, jag blev av med mitt liv. Jag lever för att jobba, vilket jag har byggt upp på egen hand, jag hatade att jobba i början och hatade det ännu mer efter hur jag blev behandlad på städfirman innan. Men nu älskar jag det, jag har något att se fram emot, träffa människor och självklart har inte mitt jobb varit det enklaste, en del gånger ville jag verkligen inte till jobbet och kunder kan vara dom mest hemska människorna som existerar, men jag har hållit ihop och jag älskar att jobba, det är som sagt mitt liv. Så nu känns allt tomt, jag har inget att sträva efter eller gå till varje dag, det känns oerhört tomt och tråkigt. Jag känner bara, jahapp.... nu då? Ungefär så, vad gör man nu? Då var det dags att sitta där igen, som arbetslös och söka jobb utav bara helvete, för det är inte enkelt att söka jobb eller få jobb, eller jo att söka är det enkelt men det är den där detaljen att få jobbet också.. Det är de som är svårt, otroligt svårt. 

Jag är nu helt tom och vill ingenting, det känns som att jag tagit tio steg tillbaka och hur sjutton tar jag mig tillbaka dessa tio steg framåt...? Detta är svårt för mig och många kan tycka det är ur löjligt men det är så här jag fungerar, detta var hela min värld och nu har den rasat, bokstavligen rasat. Jag försöker tänka positivt och många säger att jag skulle slutat på detta jobb för länge sedan, man jag har stannat för jag innerst inne gillar det, väldigt mycket. Många säger att det är nu alla dörrar öppnas, men jag tycker det känns som att dom stängs, jag vet inte varför. Men planen nu är att söka jobb, och be till gudarna att något blir mitt. För det här hatar jag, att vara arbetslös inte ha något att göra och inte få pengar.... Jag vill i mina drömmar vara ekonomiskt oberoende men dit är det nog en lång väg kvar att gå eller helt enkelt att köpa den rätta trisslotten på affären. 

Nåväl, jag behövde bra få ur mig detta då ångesten och stressen bara kockar över hos mig just nu, jag har ångest för att jag inte har något jobb och inte får in pengar, jag är också stressad över att försöka hitta ett jobb så fort som möjligt för att kunna få pengar, för utan pengar blir jag stressad och mitt liv går inte runt.. Jag hatar detta. Men det är så här det är nu och jag vill att detta företag ska ångra att dom kickar ut mig, jag vill vara den där länken som dom behöver och vill ha. Men dom har nu sabbat sin chans att en någon gång senare få tillbaka mig, för jag kommer inte tillbaka. Nu ska jag göra som dom säger, bredda mina vingar och släppa dom fria, nu ska jag sattsa på mig och mitt liv, hitta just det jobbet som gör mig glad och som jag bara vill till varje dag. För även fast livet känns tomt och tråkigt nu, så är det kanske nu det börjar? Det kanske är nu mitt liv börjar, för nu kan jag 'bli' precis det jag vill bli!
 
Jag hör till den gruppen '90-talisterna' som VILL jobba, det är det ända jag vill!
 

Välkommen tillbaka

Efter att ha bloggat på nouw.com ett tag och dom nu har ändra designen på deras hemsida och jag förstår lika med noll av allt om ändrat, och det som tidigare varit så simpelt att göra och enkelt att göra, när nu svårt och krångligt i mina ögon. Bara att skriva ett inlägg blev något super stort och frustrerande, så jag valde att lämna nouw.com och ta mig tillbaka till blogg.se och jag hade dessutom glömt att jag hade den här bloggen med den här designen, jag har helt glömt av detta och att jag faktiskt en gång i tiden kodad denna desig själv, helt sjukt.
 
Planen nu är att blogga här och dela med mig, precis som förr. Kommer dock sana nouw.com listor och allt där till, det var enklare att ta sig in på en topplista där, jag menar, min blogg var 3 största hästbloggen i Dalarna, det kändes. Men nu börjar vi om från ruta ett med ny dator, ny/gammal blogg och samma hästar och hundar som tidigare. Ni ska få en lite uppdate om vad som har hänt, jag ska börja sätta ihop ett inlägg om vad som hänt sedan sist jag bloggade här, annar går det att tjuvkolla på nouw bloggen, fast nu vill jag ju behålla er läsare här istället!
 

En värdig vinnare

Igår satt jag bänkad från start till slutet av den svenska idrottsgalan där 2016 års idrottare skulle få ta emot priser och berömmelse, självklart kollade jag på det för att våran helt egna Peder Fredricson, the one and only var nominerad till Jerringpriset, svenska folkets pris! Jag ringde och röstade två gånger samt att jag smsade tre gånger, och använde mina tre gratis röster på SVT Duo appen, alla röster lade jag självklart på Peder, utan att ens behöva tänka! Och jag var inte den ända av vårat häst-Sverige som röstade, vi bevisade ännu en gång hur fantastiska vi är och vi slutar inte för ens våran vilja gått igenom!

Peder fick kliva upp på scenen och ta emot glasskålen och Jerringpriset, tårar i ögonen och glädje hopp från soffan och vi sträcker på oss och vi kan idag säga med stolta ord "jag tillhör hästsporten i Sverige". Men självklart, på köpet av att vinna Jerringpriset så blir det debatt om Peder som vunnit, om att han inte var en värdig vinnare och bla, bla bla. Och tidigare i programmet så pratade en sportkommentator om näthat och att hon dagligen fått ta emot hat, elaka kommentarer och allt där till, och när Peder vinner Jerringpriset så går hela svenska folket (förutom hästfolket) till attack och påstår det ena och det andra och då innan har det pratats om just näthat, elaka kommenterar och allt där till, komiskt egentligen. Men tanke på att dom pratade om det tidigare och nu utsätter Peder för det? Vad är rätt av det? 

Peder för mig är en värdig vinnare, inte bara för hans insats i OS och alla andra fantastiska resultat i sin karriär, han är värd Jerringpriset, varje minut av att få stå och hålla i den och tacka för den! Vi bevisar bara att tillsammans är vi starka och vi ger oss inte, Ridsporten förtjänar mer ljus i rampljuset en vad den får och med hjälp av Peders fantastiska insats i OS i Rio och genom att vinna Jerringpriset så har vi ännu en gång satt ridsporten på kartan, som vi gjorde året 2012 när ingen mindre en Rolf Göran Bengtsson kammade en Jerringpriset också! Nu kan man ju tycka att alla sportreportrar, och dylikt kan börja förstå att ridsporten är så pass står och dessutom med inte bara EN utan TVÅ vinnare av Jerringpriset!! Det är väl något att hänga i granen! 

Fantastiskt gjort Peder, svenska hästfolket, vi har ännu en gång bevisat att vi är bäst och borde få synas och höras mer inom dens svenska sporten! Vi finns också här och det är underbart när vi får synas! Tack Peder, tack svenska folket, tack Idrottsgalan, detta är mer en fantastiskt! Och till dom andra nominerade i Jerringpriset som också gjort fantastiska insatser för den svenska sporten/idrotten, va inte dåliga förlorare och säga massa skit och smutskasta ridsporten och Peder Fredricson, tänk på vad ni säger för det är svenska folket som röstat på SIN favorit! 

Ta åt er, glädjs av någon annans framgång och låt det inte bli din egna undergång! 

 

Dagens vill ha